Vanligtvis när man skall tacka för någonting brukar man inleda stycket text med någonting rätt stilrent, vackert, rakryggat, kanske glassigt så som ”Det är en ära att få...” eller ”Jag vill börja med att tacka...”. Men med tanke på vad den här texten kommer omslutas av så väljer jag att dryga ut den lite.
”Innehåll är inom informationsteknik och kommunikationsvetenskap den information som ska levereras till konsumenten genom ett medium. Det kan till exempel vara nyheter, film, musik eller spel.” står det skrivet som definition av ordet ”innehåll” på wikipedia.org. Jag skulle vilja rycka in och lägga till en notis i den definitionen. Notisen lyder: ”Innehåll brukar oftast ackompanjeras av annat innehåll” - Som i det här fallet, en blogg bestående utav flera inlägg. Dessa inlägg omsluter detta inlägg och göra att detta inlägg onekligen blir en i mängden av alla inlägg. Inlägg som tidigare skrivits och lagts upp, och kommer skrivas samt läggas upp.
Jag hatar att vara en i mängden.
Därför så väljer jag att helt enkelt höja innehållet i kvalité, storlek, charm och försöka ta i så in i helvete så att mitt inlägg tar så stor plats som möjligt, alltså blir det som allra mest hamnar på näthinnan efter att betraktaren har läst just mitt inlägg tillsammans med den mängd inlägg som också finns tillgängligt. Allt för att betraktaren skall få ett godare intryck av den här bloggen.
För det finns inte så mycket att jobba med här. Rosa ramar, särskrivningar, felstavningar, konstiga och påhittade ord och dessutom... mys.
Jag har blivit tillfrågad av Sebbe att vara hans ”bestman” och jag tackade ja med motiveringen att ”anfall är bästa försvar”. Sebbe är i all bemärkelse en stor djävla solstråle och jag skulle inte kunna säga någonting om honom utan att kunna nämna just ordet mys. Och det är just tack vare den definitionen som fick mig att reflektera på det sättet som jag gjorde.
Om Sebbe vill kramas då kramar man tillbaka. Om man inte kramar tillbaka så kramar Sebbe dig i alla fall. Låt oss snurra på orden:
Om Sebbe slår dig så slår man tillbaka. Om man inte slår tillbaka så slår Sebbe dig i alla fall.
Det fungerar alltså, så att säga, åt båda hållen. ”Anfall är bästa försvar” är alltså någonting som är rent av användbart på Sebbe då man känner, när han tvingar på dig och alla runt omkring sig sin glädje och kärlek, att ”jag kramade i alla fall honom också, och djävlar vad han njöt” utan att riskera känna sig utnyttjad och ”nedslagen”.
För det kan komma rätt plötsligt, Sebbes solstrålar. Som missiler när man minst anar det. Ett exempel på detta är när han väcker samtliga individer i vårat bolag på morgonen med att le och skrika ”SUNSHINE!” över hela kontoret precis innan våra dagliga morgonmöten.
Eller när man står och värmer på sin lunch och helt plötsligt blir tacklad bakifrån av en kavalkad kramar. Om Nordkorea hade velat ta över hela djävla världen så hade Kimpan bara behövt ringa dig Sebbe och bett dig dyka upp där nere på addition. Du är fan i mig livsfarlig på riktigt! Du hade blivit placerad längst fram på krigsfronten för att springandes mot den sydkoreanska gränsen i bar överkropp målad med den nordkoreanska flaggan över hela bröstet höja din röst och ge Sydkoreanerna det hemskaste de någonsin hört sen ”Hahn Dae Soo” öste ur sig sin alternativa experimentella tortyrrock på det glada 70talet. ”SUUUNSHIIIINEEE!” hade hörts ekande över alla omkringliggande sluttningar och den totala massförstörelsen som följt hade spolat bort människor som de vore endast skapta av löv. Det enda spår av den oerhörda genomslagskraft din röst lämnat efter sig var de pansarvagnar som triumferat hade åkt in i Sydkorea tillsammans med jublet från de nordkoreanska soldater som varit där och inte blåst bort i explosionen.
Du är ett vapen Sebastian, ett vapen!
Jag vet det här, alla på ön vet det här, till och med din fästmö vet det här!
Men nog om dig, mer om mig. Det är dags att ansluta till början och inledningen av inlägget, och i och med det så vill jag säga att jag känner mig oerhört hedrad för att blivit tillfrågad detta och givetvis vill jag rikta ett stort tack både till Sebbe och Sofia för att ni velat titulera mig detta. Jag har ingen egentlig aning om vad detta egentligen konkret innebär, men jag har ägnat mig tiden att googla fram en beskrivning på vad som kan tänkas förväntas av mig. Så helt borta är jag inte samtidigt som jag sett ”fyra bröllop och en begravning”. Så ”im in the game!”
Allt detta skulle egentligen ge en kortfattad beskrivning av vem jag är. Men det sket sig så med andra ord: om någon undrar mer om mig, fråga Sebbe!
Här är en gratis kort sammanfattning dock:
Max Tiilikainen heter jag och har känt Sebbe sedan jag började plugga på Högskolan på Gotland. I vårat fjärde år hade jag turen att hamna med Sebbe i en av de grupper som bildades under året och vi har sedan mitten av 2009 jobbat med vårat bolag som heter Meow Entertainment.
Och det går jäkligt fort när man har roligt för vi har alltså jobbat med varandra i snart två år.
Med det sagt så ses vi på kontoret imorgon Sebbe.
SUNSHINE!
